14 SEPTEMBER, 2014
När jag blev gravid slutade jag med vanlig deodorant. Deodorant täpper till porerna så att vi inte svettas. Känns onaturligt för mig men det var alltså först när jag var gravid jag började fundera på vad det egentligen är för ämnen i en deodorant. Varför sluta med deo, kanske somliga undrar. Jo, därför att jag tyckte det var läskigt att smörja armhålan med parabener, aluminium och andra gifter. Jag ville ha så ren och giftfri hud som möjligt när jag bar min bebis nära mig i bärsele.
Vissa tycker nog att den här oron för gifter är överdriven. Men många av ämnena som finns de flesta ”vanlig” deodoranter i affären kan kopplas till sjukdomar som cancer, reumatism och hormonstörningar. Och det tar max 5 minuter att göra egen deo och slippa oron.
Man behöver inte göra sin egen deo, det finns ekologiska giftfria att köpa i välsorterade butiker. Men när jag hade slut på ekologisk deo i fredags fick jag en tanke att man kanske kan göra en egen…
Så jag började googla. Den här enkla och effektiva deodoranten innehåller max 4 ingredienser, är naturlig och giftfri.
Varför smörja in det största organet vi har, vår hud, med något som inte går att äta?
Här får ni ett recept på giftfri deo, lätt som en plätt:
Du behöver: (lika delar av allt)
– 0,5 dl ekologisk Kokosolja (kallpressad olja på burk)
– 0,5 dl Bikarbonat (tar bort dålig lukt)
– 0,5 dl ekologisk Majsstärkelse (suger upp fukt)
– ev. några droppar doft/eterisk olja
Kokosolja smälter vid ca 25 grader så det räcker med att ställa burken i ett vattenbad med varmt kranvatten.
Ha i lite eterisk olja för doftens skull om du vill.
Blanda ner alla torra ingredienser. Sikta ned dem med en sil. Blanda ordentligt. Det blir som sås men kokosoljan stelnar sen och då blir det som kräm som man smörjer armhålan med. Det blir inte kladdigt, inte oljigt, inte pudrigt och med en diskret god doft. Det tränger in snabbt i huden och kladdar inte på kläderna.
Jag klarar mig utan svettlukt och känner mig fräsch. Funkar till alla – du väljer själv doften. Även lite äldre barn om det skulle behövas.
Foto: Charlotta Lingwall